För att sticka ut med storhet betyder att du måste sticka ut, skilja dig från massorna och låta din sanna identitet vara känd för världen...
"Superman blev inte Superman. Superman föddes som Superman. När Superman vaknar på morgonen är han Superman. Hans alter ego är Clark Kent. Hans klädsel med den stora röda" S ", är filten han var insvept i som spädbarn, när famlijen Kent hittade honom. Det är hans kläder. Vad Superman bär - glasögonen, affärskostymen - det är dräkten." - Quentin Tarantino.
En berättelse har ofta någon slags hjälte. Vare sig berättelsen är en bok, en film, spel eller verkliga livet, så gillar människor att ha någon att heja på. I svenska lexikonet, definieras en hjälte som i allmän betydelse som en beundransvärd person som utför stordåd, därefter vinner stor heder och ära. Jag tror att många av oss letar efter storhet hos andra, och inte inser den inneboende storhet som redan finns inom oss. Tänk om du kan bli den där som alla hejar på?
Jag tror vi döljer vår sanna natur för att smälta in i medelmåttigheten som vi är omgivna av, tills det är den enda verkligheten som vi känner till. Det som blir kvar är några få som sticker ut, och då undrar alla varför de är olika från mängden.
Vi ursäktar vår brist på framträdande, intill andras storhet, genom att säga att de måste ha fötts med speciella talanger, intellekt eller styrka som jag inte har. Kostymen blir ett sätt att smälta in, och dölja vår identitet. För att sticka ut med storhet betyder att du måste sticka ut, skilja dig från massorna och låta din sanna identitet vara känd för världen.
Varför blir det såhär då? Jag fortsätter att reflektera kring att jag själv växte upp i en miljö där mina framgångar möts av entusiasm, beröm och uppmuntran från människorna omkring mig. Mina föräldrar har sagt till mig nästan varje dag, i hela mitt liv, att jag är menad för något stort - så är inte fallet för alla.
Till exempel så har jag en vän jag pluggade miljövetenskap med. Vi har båda två vars en kandidatexamen. Jag marknadsför det som om det skulle vara det största och mest häftiga som någonsin hänt, medan min vän är knäpptyst om sina akademiska framgångar. Redan som vuxen berättade han för mig om hans vana att "hålla huvudet nere" och att det tillslut fick honom att välja karriärer och jobb som inte riktigt var vad han ville, men som var "säkra" och "icke-så-flashig". Min vän var alltså inte rädd för att misslyckas, tvärtom - han var rädd för att lyckas.
Det första praktiska steget för att eliminera din rädsla för framgång är att identifiera alla sätt du oavsiktligt lärt din hjärna att vara rädd. För att göra detta måste du börja vara uppmärksam på alla sätt - stora eller små, mentala eller fysiska - som du flyr från din rädsla för framgång.
Här är några exempel på undvikande strategier, som kan betyda att du har en rädsla för framgång:
Du undviker att ta stora projekt eller möjligheter.
Du tenderar att vifta bort från komplimanger eller beröm, antingen genom att undvika situationen helt eller att snabbt försöka flytta konversationen tillbaka till den andra personen.
Du medvetet saboterar för dig själv genom att dyker upp sent eller producerar slarvigt arbete, när du egentligen vet att du kunde levererat bättre.
Du ger andra mer synlighet för ditt hårda arbete.
Du väljer att umgås med människor som du vet inte kommer att utmana eller driva dig att göra bättre eller förbättra dig själv.
I vilket fall som helst är det viktigt att börja leta efter dessa undvikande strategier och spåra dem. Ta gärna hjälp av en psykolog.
Det finns inget recept för att bli en bra klimathjälte. Men från min egna erfarenhet skulle jag säga att det rör sig om 90 % pannben, och 10% talang.
Gå inte runt och klä dig som Clark Kent, när du föddes till att vara Superman.